Behöver psykologen bry sig om PAS?

Fil. dr. leg. psykolog Lena Hellblom Sjögren skriver i en genomgång av PAS (Parental Alienation Syndrome) att det är ett trauma för ett barn att avskiljas från en förälder, detta trauma påverkar också barnets fysiska hälsa. 

Vidare kan ni läsa en del av denna genomgång publicerat i Psykologtidningen 8/08.  

På 1950-talet var det självklart att föräldrar inte skulle vara med sina sjuka barn på sjukhus. Det gjorde bara barnet upprört och oroligt, ansåg man. Sedan några decennier är det en självklarhet att det sjuka barnet behöver ha sina föräldrar nära sig för att inte ta skada. Det anses emellertid inte ännu 'som en självklarhet att barnet skadas då det avskiljs från en eller båda föräld­rarna av andra skäl än sjukdom och död. PAS (Parental Alienation Syndrome) är en sådan separationsskada. Därför behöver psykologen känna till PAS.

 

Barn skadas av att avskiljas från en förälder

Det finns i dag en omfattande forskning inom olika fält som sammantaget visar att barn skadas på olika sätt då de avskiljs från en eller båda sina föräldrar, bland annat löper de större risk än an­dra barn att utveckla allvarlig depression och psykisk sjukdom (Agid et al 1999 ).

Det är ett trauma för ett barn att avskiljas från en förälder, detta trauma påverkas också barnets fysiska hälsa (Hofer 1996). Barn som avskilts från sina föräldrar begår oftare självmord, får sämre skolresultat, löper ökad risk att hamna i kriminalitet och i drogberoende (Kvilhaug 2006).

Det är anmärkningsvärt att inte något självklart konsensus om att barn behö­ver ha kontakt med båda sina föräldrar finns, trots de omfattande forskningsresultaten.

Då en föräldrapart använder barnet mot den förälder som avskurits från bar­net (häri ingår umgängessabotage och umgängesrestriktioner) påverkas barnet av det ställningskrig som utvecklas.

Om barnet införlivar sin närmaste omgivnings avståndstagande till den av­skurna och tidigare avhållna föräldern, och också själv hittar på absurda skäl för ickekontakt, samt blir avståndstagande till allt och alla som har med denna för­älder att göradå kan det vara fråga om en allvarlig form av det som kallas Föräldra Alienation Syndrom (på engelska PAS=Parental Alienation Syndrome).

Det är fråga om en traumatisering av barnet som skadar barnets identitets- och personlighetsutveckling, och barnets hälsa och utveckling i stort.

Barnets vilja kan manipuleras, barnet kan suggereras

 Det kan vara lätt att förledas då barnet försäkrar att det verkligen inte vill träffa den andre föräldern. Det är viktigt att veta att barnets uttryckta vilja kan vara ett resultat av suggererande påverkan, en påverkan som skadat barnet.

Det är framför allt utfrågarens förhands uppfattning och förväntningar som är suggererande. Falska anklagelser om sexuella övergrepp är inte ovanliga

i svåra vårdnadskonflikter, och i dessa fall utsätts barnet för suggererande utfrågningar utifrån föreställningar om att barnet utsatts för sexuella över­grepp. Till exempel fann en amerikansk vårdnadsutredare, Leona M Kopetski i sitt material av 84 PAS-fall sådana falska anklagelser i 45 av dessa fall.

Studier, bland annat av Garven et al (2000), visar att endast en suggestiv ut­frågning med förstärkning av förväntade svar kan få barn att berätta om något som aldrig hänt. Också när de senare utfrågas av neutrala utfrågare håller de fast vid att de händelser som de blivit övertygade genom suggestion ska ha inträffat, faktiskt har hänt i verkligheten.

Barns minne kan också ändras om de utsätts för upprepade suggestioner då en relativt lång tid passerat efter upplevd händelse.

Bara upprepningen aven neutral fråga över tid kan få yngre barn att felaktigt uppge att de varit med om händelser de inte varit med om, och också komma

att tro att det verkligen hänt (Bruck & Ceci 2004). När barn inte har möjlighet att korrigera bilder som förmedlas av andra, när de till exempel inte genom egna erfarenheter kan korrigera sin bild aven frånvarande förälder, är utrymmet för suggererande påverkan mycket stort.

American Bar Association Section of Family Law genomförde en tolvårig stu­die av 700 skilsmässofamiljer och fann att en stor del av föräldrarna manipu­lerade, eller som de valde att kalla den påverkan som skedde, hjärntvättade, barnen att ta avstånd från den andra föräldern.

De rapporterade att av de cirka 400 barn i vilkas fall domstolarna beslutade om ökad kontakt med den alienerade föräldern (i hälften av fallen mot barnens uttryckta vilja), visade det sig, att kontakten mellan barnet och den förälder barnet påverkats att ta avstånd från förbättrades i 90 procent av fallen (Clavar & Rivlin 1991).

 Barnet behöver hjälp av vuxna som förstår sig på påverkan

 Det är nu dags att börja tillämpa kunskapen om hur barn skadas av ett avskiljande från sina rötter, och kun­skapen om hur barn kan hjärntvättas i de allra svåraste vårdnadskonflikterna. Om inte bidrar vi som psykologer till att barn skadas - både på kort och på lång sikt.  

"Barnet behöver liksom barn i andra övergreppssituationer vuxnas hjälp att komma ur det sammanhang där övergreppen sker"  

 Ofta återfinns en patologisk bindning mellan barnet och den förälder som påverkar barnet att ta avstånd från den andre föräldern. För att vinna den närvarande föräldrapartens uppskattning och kärlek, och för att inte förlora den enda förälder barnet har, tar barnet avstånd från den avskurna föräldern.

Barnet kan behöva hjälp att komma ur övergreppssituationen. I allt för många fall hittills har ett barns manipulerade vilja framförts som barnets vilja. Förhoppningsvis går det att få en förståelse för att barnet inte självt kan ta sig ur en sådan övergreppssituation - utan behöver hjälp utifrån.

I de allvarligaste fallen är rekommen­dationen att vårdnaden överförs till den alienerade föräldern och att alienatorn, efter att barnet etablerat kontakt med den tidigare avskurna, alienerade föräldern, till en början får träffa barnet under övervakning.

I flera länder finns organisationer och grupper som arbetar för att hjälpa barnet som avskilts från en förälder att återförenas med denna förälder. Påver­kan av ett barn att utan grund i något gravt en förälder gjort mot barnet separera barnet från denna förälder, innebär brott mot flera artiklar i FN:s deklaration om barns rättigheter, Till exempel mot artikel 8: barnets rätt att behålla sin identitet, och mot artikel 9: barnets rätt att inte skiljas från sina föräldrar mot sin vilja, (se Hodgkin och Newells handbok 2002).

I USA finns "Rachel Foundation", som i hemliknande miljö tar emot barn och föräldrar, efter att en domstol fattat beslut om en återförening mellan barnet och den alienerade föräldern. Ju tidigare i barnets liv den programmerande hjärntvätten att ta avstånd från en tidi­gare avhållen förälder kan brytas, desto större är chanserna att barnet klarar sig utan allt för stora skador. Tiden arbetar tyvärr alltid mot barnet, därför borde mål med barn involverade snabbehand­las, något som familjeterapeuterna och utredarna Emtestam och Svensson tagit fasta på (DN 2005, "Barn kan fäs hata sin pappa").

 Föreställningar om farlighet och rädsla

Många organisationer arbetar för att sprida kunskap om PAS. En av dem grundades efter att en 10-årig son skjutit sin pappa, dr Rick Lohstroh, till döds, då de skulle ha umgänge. Pojken hade av sin mamma hjärntvättats till att tro att hans pappa var farlig för honom (se PAS in the NEWS).

Sveriges Greklandsambassadör Björn Elmer skrev en helsida på DN debatt 1994, om hur hans barnbarn "Emma" kvävdes till döds av sin mor och mor­mor som sedan begick självmord. Dessa vuxna kvinnor ville på samma sätt som modern till 10-åringen, som sköt sin

far då de skulle ha umgänge, skydda "Emma" från sin far. "Emmas" far hade friats från alla misstankar av rätts­systemet, men var enligt sin mor och mormor farlig för "Emma."

Bland Stockholms familjerättsadvokater, på Sophiahemmets psykologmottagning och på ett par socialförvaltningar där man möter barn i svåra vårdnadskonflikter som uppvisar irrationell rädsla, liksom hat utan rationell grund mot en förälder, har man börjat skaffa sig kunskaper om PAS.

För närvarande pågår ett arbete för att få med PAS i nästa version av den internationella psykiatriska diagnosmanualen, DSM V, som ska ges ut 2011.

 

Med stort TACK till Lena Hellblom Sjögren

 
 

Sidan är under konstruktion. ©2007

valens®